idag ska jag bara säga att jag är glad över mina kompisar! :D
allra spec min "nyfunna", som ja skrev om förra ggn <3

Jag har en vän som är försvunnen, hon drog några mil härifrån och kom inte tillbaka. Men jag vägrar bry mig, för jag har hittat en ny ! :)

En kväll när jag var ensam, var han också ensam.

vi pratade på msn, om allt faktiskt, allt och ingenting.
han är en gammal klasskamrat till mig, det har gått två år.
Nu går vi i 2an.

Det var i 9an han och jag startade ett bråk, ett bråk som spred rykten över hela skolan, ett bråk som nästan hela skolan blev inblandade i tillslut.
Det var i slutet av nian som tur var, sen blev det sommarlov och jag var fri, han var fri, vi var fria från varandra.

Men den kvällen, då han skrev , var allting som bortblåst.
Han var ensam, jag var ensam, vi båda hatade staden vi bor i.
Ingen av oss vet riktigt varför. Båda två har många kompisar, åtminstonde jag har en bra familj.
Vi går i en bra skola och på helgerna är vi båda alltid hembjudna till folk.
men denhär stan. det är det tråkigaste vi varit med om.
Jag förbannar mina föräldrar för att de valde att bo här.

Vi bestämde oss den kvällen för att göra något åt tristessen, ensamheten.
Han bjöd hem mig till sig. Vi sa inte så mycket, vi mest bara satt där och var INTEensamma med varandra.

Det är så konstigt dethär, vi båda är omringade av människor, men vi är ändå så ensamma.

Men nu har vi varandra, och jag skiter i resten.

Förutom min bästa vän förstås<3